Ni vet den där känslan när man vaknar på morgonen och bara känner "näe idag vill jag inte vara vaken". När kroppen känns död och utömd på energi, halsen strejkar och du gruvar dig för att säga något, ditt huvud väger så tungt att du skulle kunna flytta jordens omloppsbana. Ni vet när man verkligen känner att vad har jag förtjänat för att må såhär? Man vill bara lägga sig ner och somna in tills allt känns bättre, tills man är kapabel till att leva.

Så kände jag mig när jag vaknade imorse.. så känner jag mig nu, fast ännu värre. Mår inte bra, inte bra alls. Men jag ska fasen inte klaga här, jag menar att det bara är ett litet farthinder i mitt underbara liv. Jag har det ju trots allt riktigt bra med en underbar familj som jag älskar, världens bästa flickvän som jag inte kan få nog av, världens finaste vänner som alltid finns där och jag lever. Menar vad annat kan man önska sig? Förkylningar kommer och går men livet kvarstår liksom. Lyckan att vara älskad och få älska är det som gör livet värt att leva enligt mig. Det är bara att trotsa febervärken och halsont, keep beeing happy.



Keep on going. Dags att vila sig i form see yah.